Vår sista kväll i Buenos Aires innehöll väldigt mycket skratt, god mat, vin och trevligt sällskap. Efter en dag i Palermo åkte vi tillbaka till Hostelet och sov en timme eller två. Vi bestämde oss för att gå ut och äta men vi visste inte vart.
Så två av killarna vi delade rum med berättade om ett steakhouse som skulle vara jättebra och billigt. Så vi tänkte att vi går dit och kollar, är det för "dyrt" så går vi hem igen. Så vi sa till killarna att vi går dit och kollar. Så ses vi kanske där.
Åh hjälp säger jag bara. Vilken mat, vilket kött, vilken salladsbar.
Vi trodde det var ett skämt, priset. Vi betalade 200 kronor per person, för 1 liter öl/flaska vin per person, äta hur mycket du vill och du får dessert efteråt. Vi skrattade när notan kom in. Sen satt vi där i fyra timmar & åt, drack och tjöta. Himla kul början på kvällen.
Efter middagen gick vi tillbaka till Hostelet och drack drinkar och dansade. Runt två tiden tog vi en taxi till en nattklubb. Roligt att testa en nattklubb i Buenos Aires, men var dåligt med folk så vi trilla i
säng runt fyra snåret.
Att dela rum med 5 svettiga killar är inte alltid så trevligt, först, LUKTEN. Herregud haha. Andra, SNARKANDE...
Den natten hade vi dock mest problem med syrebrist och lukten. Även om vi hade AC.
Morgonen därpå blev det att rulla ur sängen när klockan ringde för vi var så trötta. Jag längtar efter sovmorgon...
Duschade och när vi gick ner för frukost möttes vi av att några killar vi träffade i Salta klev in genom dörren! Man blir så glad varje gång man träffar folk man träffat innan och få höra vad de har gjort och bara umgås, speciellt med detta gänget killar för de är så himla härliga Och det man gör är att skratta.
Efter lite packande och utcheckning fick vi säga hejdå till killarna och ta oss ut till flygplatsen. Ska jag vara ärlig så är det lite lathet inblandat i att vi flyger vissa sträckor... Men kan man välja mellan 2 timmar flyg och 24 timmar buss är valet ganska enkelt. Man märkte på oss att trötthet kommer ifatt oss. Vi sa knappt ett ord till varandra på flygplatsen eller i taxin. Man har inte alltid orken faktiskt! Min ork var bortblåst, när vi håller på att gå på planet kände jag hur tårarna rinner av tröttheten... Haha töntigt jag vet, men vårt tempo på resan, mycket intryck och lite sömn gör tillslut att bägaren svämmar över.
Ännu en gång minns jag inte ens att planet lyfte och vaknade när vi höll på att landa i Puerto Iguazu. Fortsättning följer...
